Jag sitter på lördagskvällen efter att mitt lag fått stryk i hockey och tittar på Landet runt i SVT.

Ett reportage handlar om Scania och hur dom tacklar sviterna av finanskrisen. Företaget stänger hela sin produktion under en tid med hjälp av tidsbanker dom har byggt upp. Man jobbar alltså mer i högkonjunktur för att jobba mindre i lågkonjunktur.Till samma löner!!

Ledningen i Scania säger att dom ser framåt och rustar för nästa konjunkturuppgång. Tillsammans med Arbetsförmedlingarna satsar dom också på utbildningar för att vara bättre rustade när det vänder.
Jag har tidigare kritiserat byggbranschen för att ha dålig fantasi när det gäller att hantera den här situationen.
Jag får kritik med kommentarer som att det inte går att utbilda för att man inte vet vad man ska utbilda till och hur lång nedgången kommer att bli. LAS är det stora problemet tycker en del.
Las är inget problem, om man hade mer långsiktig planering när det gäller personalsammansättning. Där skiljer sig industrin från Byggbranschen.

Samtidigt som vi nu sparkar unga medarbetare och höjer medelåldern igen görs det inga satsningar som man gör inom industrin.
När det vänder kommer vi troligtvis att ha tappar många unga som inte har fått möjligheten att kunnat lära sig och vara rustade för att ta över när de stora kullarna försvinner om några år.
Dom, i sin besvikelse, kommer säkert istället ha sökt sig till andra branscher.
Here we go again

Såg en artikel i dagens Aftonbladet om ett bidrag till lösning på utsläppen, nämligen en betong som tar upp CO2 när den brinner. När ett ton av denna magnesiumcement blandas med vatten suger blandningen upp 1,1 ton koldioxid. Fantastiskt om det stämmer. Nu kan vi gjuta bort bort ett miljöproblem!

Så va då helgerna passerade och vikten har säkert ökat igen. Nu blir det till att motionera. Kylan har tagit ett hårt grepp och några säkringar har rykt. Men det var bara att ta på lite extra läder så har det funkat. Vi har haft - 19 grader som mest.
Jag kan konstatera att helgerna har varit jättelugna och att många har varit lediga. Nästan inga mail och nästan inga samtal i mellandagarna, vilket innebär att de flesta har tagit ledigt. Det är bra att ladda batterierna inför den tuffa framtiden som väntar.
Idag är första arbetsdagen och vi är återigen igång med övertalighetsdiskusioner. Har pratat med några fler bolag och det verkar som att i alla fall flera av de “stora” har betsämt sig för avgångspensionsnivån 70% på 7,5 Basbelopp, vilket gör att resultatet för de flesta blir runt 68%. Bra eller dåligt? PTK rekomenderar mellan 70-75% så det är ju helt klart i underkant.
Som jag har skrivit i tidigare inlägg så saknar jag fortfarande fantasi i erbjudanden. Inget branschgemensamt grepp tas och företagen har bara två lösningar. Avtalspension eller sparken.
Resultatet tror jag blir att vi kommer att bli tvungna att säga upp många av de yngre enligt lagen ändå, vilket kommer att få konsekvenser eftersom vi egentligen behöver dom för framtiden. Jag tror att företagen skulle tjäna på att vara lite mer generösa för att kunna överbrygga detta fenomen.
Nästa vecka blir en spännande vecka med ett antal ödesmättade beslut för Byggchefernas framtida verksamhet. Jag återkommer med det i komman blogginlägg.
Så nu blir det full fart igen

Så vart det i alla fall lite vinter med några decimeter snö och -12 grader på natten. I alla fall i Värmland. Visst är det vackert. Tänk om vi kunde få lite riktigt vit jul i dessa mörka tider. Det tror jag behövs föråterhämtningen och stämningen.
Klockan 05.30 bar det iväg ut för att hämta tidningen. Smack sa det när båda fötterna försvann under mig redan vid första trappsteget. Jag landade på ryggens mjukdelar som tur var kanske, men det känns inte speciellt bra.
Vid tåget strax efter 6 fanns en ny företeelse som kanske är ett tecken i tiden. Proffice delade ut tidning med lite frukostpåse till. Det var ett trevligt initiativ för oss resenärer, men man börjar fundera på varför dom gör detta.
Kan det tänkas börja bli kris i bemanningsbranschen också? Vi har diskuterat frågan i olika sammanhang med spekulationer om det går upp eller ner för desssa företag som haft ett “Klondyke” under högkonjunkturen.
Kanske ökar inhyrningen när man måste göras sig av med personal, eller så minska man för att hålla egen personal sysselsatt. Vi får se hur det går med detta.
En förhandling blir det idag om organisationsfrågor. Omorganisationer är ju det som händer nu först innan man säger upp folk. Det skärs i organisationer för att begränsa antalet proficenters. Pratade med Skanska som också de håller på med detta. En annan sa ungefär “Nu är det slut på flummet” nu ska vi tillbaka till basics. Betyder detta att utvecklingen stannar av måntro när det gäller förändringsprocesser? Jag tror det. Tyvärr handlar det nu om överlevnad för många och då är det “flummet” som får stå tillbaka. Risken är också att vi nu åker baklänges med jämställdhet, mångfald,etik osv.
Annars händer det en del kul idag. Vi håller på att slutförhandla en kul affär som kommer att bli offentlig i mitten av januari om det går vägen.
Dagen avslutas med middag med trevligt umgänge på restaurangen Restaurangen som jag varmt rekomenderar ett besök på. Jättebra mat som man beställer efter smak.

Jag har nu varit på besök på en KY utbildning på Lindholmen i Göteborg för att berätta för dom vad vi står för. Byggbranschens förändringsarbete är mina huvudpunkter och jag använder Byggcheferna fyra verksamhetsområden nämligen, Ledarskap, Etik, Mångfald och Chefers arbetsmiljö. KY eleverna har ju lite erfarenhet till skillnad från högskolestudenterna och det känns lite lättare att få gensvar för dessa områden. Lönebildningen är det mest intressanta. Hur går det till ? Vad tjänar folk? Som tur är kan jag svara på detta. Jag brukar också prat lite om logistik. Det är det område där branschen kan tjäna mest pengar, men det bygger på en planering som för det mesta inte finns. Några medlemmar blev det som resultat. Jättekul.
Lite förhandling blev det idag också. Vi har löst ut några personer som inte “passar in” och också lyckats få några åldringar att nappa på pensionserbjudanden, men det går trögt och snart återstår uppsägningar efter turordning. Då åker ungdomarna.
Eftermiddan ägnades åt att resa till Malmö där jag tillbringat kvällen och natten. Har kollat Nobelfesten efter min egen middag som säkert var bättre än deras. En av personerna vid huvudbordet är bekant och jag sa att jag kan ställa upp på kort varsel om det kommer några återbud. Tyvärr kom ingen inbjudan i år heller.
Foto kommer från Lilla Torg i Malmö och det är säkert Sveriges största sänglampa som stå där. Annorlunda julsmyckning kan man säga.

Att åka tåg ger en möjlighet till eftertanke. Den här veckan har varit mycket händelserik. MBL-förhandlingar om organisationsförändringar, överläggningar om uppsägningar och avtalspensioneringar, styrelsemöten och sist men inte minst årets traditionella julbord där jag själv var värd. Den här gången gick det av stapeln på Kaknästornet som jag varmt kan rekomendera. Bra mat och vilken fantastisk utsikt man får över Stockholm.
Tyvärr början hälsan svikta. En begynnande förkylning tar ner prestationsförmågan och
jag ser fortfarande ingen ljusning på eländet i byggkonjunkturen.
Jag blir deprimerad när företagen bjuder för lite till pensioner och resultatet blir med all sannolikhet att flera unga måste lämna företagen i nedragningarna.
Vi har nog överskattat intresset hos 63 åringarna att gå hem i förtid. Det ska till bra lösningar för att de ska nappa.

Telefonsamtalen ökar ständigt från oroliga medlemmar som har många frågor som ska besvaras. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blir det jobbigare och svårare ju närmare kända ansikten det kommer. Nån blir besviken hur vi än lyckas.

Jag har tagit upp diskusionen med branschföreträdare om vi inte borde sätta oss ner och förutsättningslöst diskutera vad vi i branschen kan hitta för olika lösningar för att lindra fallet. Vi får se om det lyckas. Jag har fått några positiva svar och har tänkt arrangera nån typ av rundabordssamtal.

Regeringens åtgärdsförslag kändes lite som ett slag i luften. Det bästa man kan säga om Rot-avdragen är väl att det kanske flyttar en del från den svarta marknade till den vita. Inte tror jag att bankerna lånar ut mer pengar till privatpersoner til Rot-jobb i hemmen pga av detta.
Jag pratade med en erfaren känd industriman som sa ungefär: Politikerna bara jagar rubriker och åtgärdspaketet är en spott i Missisippi. Ajaj.

Kort sagt en besvikelse. Stockholm däremot tar ju krafttag för att få igång byggandet av hyresbostäder. Nu kankske de som överinvesterat i mark kan få ett alternativt bygande istället för bostadsrätter?

Ett lite tråkigt slut på veckan blev det med fallande börskurser igen och dystra jobbsiffror från USA.
Det glädjande som hänt den veckan är förutom julbordet den stora räntesänkning som Riksbanken gjort. Vi får hoppas att den släpper lite på krampen. Tur man har rörlig ränta på bolånet.
Nu är det ut och handla ju8lklappar så vi får fart på finanserna igen.

När jag nu närmar mej hemmet syns i alla fall lite snö på marken som lyser upp vinterkvällen något. Julen närmar sig med stormsteg och det roligaste jag har kvar på agendan är att hålla en föreläsning på en högskola. Det är kul oavsett konjunkturen. Det finns en stor nyfikenhet vad våra jobb går ut på, och mitt uppdrag är att sälja in Platschefsjobbet så ärligt som möjligt för att locka nästa generations ledare till våra byggarbetsplatser och kanske en och annan medlem till Ledarna/Byggcheferna också. Det får bli en bonus.

Så är den då äntligen på väg ut igen. Byggchefernas stolthet tidningen Byggchefen landar med sitt sista nummer för i år, inom de närmaste dagarna i medlemmarnas brevlådor. Den finns också tillgänglig på Byggchefernas hemsida om några dagar.

Som byggare kan jag säga att det är jättespännande att vara ansvarig utgivare för en tidning. Inte så stor skillnad mellan ett bygge och ett tidningsbygge. Underentreprenörer som man får jaga, alltid ont om tid osv. En kul lärdom kan jag säga efter snart 15 år som ansvarig för denna skrift.



I detta nummer skriver återigen Tilde de Paula en tänkvärd krönika. Den här gången handlar det om byggarnas kvalité. Passar bra tänkte jag med hänvisning till Byggblaskets och Rörmoks senaste inlägg i frågan.





Krönika i Byggchefen av Tilde de Paula



Ingen väcker så mycket

känslor som hantverkaren -?Hantverkare är hopplösa?

?Varför finns det inga bra hantverkare??

Det är de två absolut vanligaste kommentarerna jag fått den senaste tiden.

I alla fall från det ena hållet. Från det andra hållet har det låtit annorlunda.

?Det går aldrig? och ?Det blev lite dyrare och är något försenat?



?- Jag har renoverat. Nej, förlåt. Fel. Jag har LÅTIT renovera. Hantverkarna har hängt hos mig i klasar. Målare och rörmokare har avlösts av el-killar och golvläggare. Och medan jag redan tidigt förstod att hantverkare väcker starka fysiska reaktioner hos det kvinnliga

släktet, så hade jag faktiskt ingen aning om att hantverkare var något som engagerade hela det svenska folket så till den milda grad!

Jag kan sitta på ett café och prata framstegen, eller bristen på framsteg, i mitt hem när en okänd dam plötsligt, och med emfas, lägger sig i mitt samtal med skräckhistorier om sin egen ombygg-nation. Det handlar om byggfirmor som lämnar ofärdiga arbeten ett år senare än överenskommet och med en faktura som landar på det dubbla mot vad som var sagt.

Jag hörde en historia om en bekants vän som beställde bygget av en uteplats till sin lägenhet på nedre botten av en rekommenderad byggfirma. Firman kom punktligt och öppnade upp en hel vägg, och innan de lämnade lägenheten för dagen så satte de för hålet med plast och ordentlig tejp. Sedan fick flickstackaren sitta där i FYRA månader innan de kom tillbaka för att bygga vidare. I en lägenhet på nedre botten, med ett gigantiskt inplastat HÅL, istället för en trevlig uteplats.

Skräckhistorier. Där byggfirmor är Darth Vaider. Och hantverkarna är Vaiders vita armé.

Men varför är det just hantverkare och byggfirmor som får oss att känna, tycka och tänka så mycket?

Jag menar, det finns bra program-ledare. Och det finns dåliga.

Det finns trevliga kassörskor. Och det finns de trötta.

Det finns förmodligen lika många professionella och skickliga frisörer, servitriser, sköterskor och lärare, som det finns trista, outhärdliga och usla representanter för ovanstående yrkesgrupper. Men de gör oss inte tokiga.

Vi byter en dålig frisör. Undviker restaurangen med den otrevliga servitrisen, förlåter en utschasad sköterska och väljer att lyssna noggrannare på en inspirerad lärare än på den oinspirerade. Men vi kan inte komma över de dåliga hantverkarna. Faktum är att de tar så mycket plats och energi att vi inte ser, eller glömmer, de duktiga.

Låt oss säga att det krävdes tio hantverkare för att få ordning på rör, golv, kakel, klinker, vitvaror, väggar, lister, tak och annat hemma hos mig. Av de tio var tre riktiga ärkesvin. Ni vet, den typen som man råkar träffa på stan när de har sagt att de står hemma hos mig och jobbar. Den typen som sätter saker snett och vint och påstår att det ska vara så! Den sorten som lovar guld och gröna skogar, men levererar plast och oäkta trä. När saker faller sönder, när de sitter snett, när det saknas delar och när det ser fult ut och inte fungerar, så får man svaret ? ?ja, men det ska vara så?. Och när fakturan dimper ned med en summa som har fler nollor än man förväntat sig då är det okej att uppröras.

Men man får faktiskt inte glömma de andra sju hantverkarna. De som målat långt in på nätterna för att bli klara i tid. Som gärna vill redovisa varenda timme och som känner för projektet nästan mer än jag gör själv. Hantverkare som helt enkelt är stolta över sitt arbete.

Så istället för att fundera på killen som satte spishällen snett ?

Eller han som installerade diskmaskinen utan att fästa den, så att den tippade framåt varje gång jag öppnade den.

Eller han som rev hela badrummet, för att sedan åka på semester utan att sätta ihop det igen.

Eller för all del, han som tyckte det var så orättvist att han var tvungen att jobba när det var soligt ute så han ?blev så jävla lack att jag sket i det och drog?.

Eller de som råkade förstöra en toalettstol, ett handfat, en fullt fungerande spis och en kyl och frys ? och skrattade när jag frågade vem som skulle betala för allt det nya.

Ja, som sagt ? Istället för att fokusera på dem så väljer jag att minnas Chrille.

Chrille som alltid höll vad han lovade. Som blev klar i tid. Som aldrig saltade timmarna eller lade på extra på fakturorna. Chrille som skickade mms-bilder så fort han var klar med något eller hade frågor. Chrille som skällde på de andra hantverkarna när de gick in med skorna på på de nyoljade trägolven. Chrille som faktiskt lade ner lika mycket hjärta som hjärna och flinka fingrar, i sitt arbete. Det är honom jag ska komma ihåg. Och det är honom jag ska berätta om när folk frågar om min renovering. Det är för övrigt honom jag rekommenderar till vänner och bekanta i framtiden.

När jag sitter här i mitt nyfixade hem har jag bara en sak att säga till alla goda hantverkare i landet.

Tack.



Tilde de Paula är journalist, författare och programledare på TV4. Sedan en tid tillbaka också krönikör i Byggchefen.



Det är väl bara att hålla med, eller hur/Byggchefen

Sid 5 av 6 sidor « Första  <  3 4 5 6 >