Så är vi då äntligen i adventstider. Ledigeheten närmar sig och barnens förväntan växer.
Men nu sätter också stressen igång när allt ska hinnas med. Inte minst på byggen. Där ska mycket vara färdigt till jul för överlämnande. Sen spär vi på med stressen i och runt hemmets alla måsten.Frågan är om vi måste hinna allt. Kan vi dra ner på tempot och luta oss tillbaka i soffan och bara njuta av ledigheten istället?
Javisst kan vi det. Försök istället att umgås och vara nära de som finns i omgivningen. Lyssna på musik är ett beprövat sätt att slappna av. Jag gör det så fort jag har tillfälle. Julmusiken är fantastisk, och det finns massor av den. Jag använder telefonen som musikkälla och den är sprängfylld nu. När man reser mycket som jag gör så finns det alltid lite tid för att lyssna och blunda.

Varför julen finns glöms bort allt mer. Vi som är lite äldre har ju blivit uppfödda med traditioner. Om man tror på bibeln eller inte så tycker jag att det finns anledning att tänka lite på livets mening och framförallt tänka på dom som inte har det lika bra som de flesta av oss har. Jag och en kompis brukar säga att vi alla lider av tacksamhetsproblem. Det gör både vi som är tacksamma för det gynnsamma liv vi lever i Sverige. Men även dom som inte är tacksamma har ett problem. Man behöver inte titta så långt bort för att inse att det finns stora behov av hjälp. Till och med i Sverige. Framförallt i dessa dagar när fler och fler börjar få klart för sig att de kommer att bli utan jobb
Därför vill jag skicka med denna musikvideo däe kända människor gått ihop för att hjälpa andra.

<object width=“425” height=“344”>

Så var det då äntligen fredagskväll. Efter en vecka med mycket förhandlande där vi nu är nere på individnivå med namn på dom som snart ska få den berömda sparken, är det skönt med lite vila.
Som tur är i detta fall så börjar vi med försök att pensionera några äldre i första hand. Det finns alltid en risk att några av dem tackar nej, och då är vi nere i LAS diskusioner istället.
Vi får se hur det lyckas och om det räcker med en omgång nedskärningar eller om det kommer fler vågor av detta under nästa år. Risken är uppenbar.
I vilket fall så kunde fredagen ägnas åt diverse avkopplande nöjen.
Ett “nöje” är att hänga upp “blippor” inför första advent.
Hustrun trycker på hårt och det ska alltid vara fler lampor än tidigare. Det är svårt att dra gränsen mellan det som brukar kallas kitchigt och det som är acceptabelt smakfullt.
Det ska naturligtvis vara smakfullt (vad nu det är) och mycket lampor samtidigt.
Med ålderns rätt kan jag säga att det börjar bli jobbigt att hänga i krokig arm för att få allt på plats. Att arbeta från stege t.ex. är ju inte tillåtet men vad gör man inte. Drivkraften att utsätta sig för detta är att det kommer en hel hög med barnbarn till jul.
Eftersom en del av dom kommer hem från Beijing så känns det extra angeläget att skapa julstämning. När allt är färdigt så tänker man att det här är nog sista gången med så mycket arbete och att det får bli något enklare nästa gång samtidigt som jag vet att det blir så nästa jul också. Eller också kanske man ska passa på att skambjuda på en nyproducerad lägenhet och leva ett lugnare liv. Nej det är inte moget för det än tror jag.
Nu fattas det barar lite snö så att det blir riktigt effektfullt och man nöjd kan betrakta sitt verk och invänta en fröjdefull jul.


<object width=“320” height=“266” class=“BLOG_video_class” id=“BLOG_video-cd649c5960c328cc” classid=“clsid:D27CDB6E-AE6D-11cf-96B8-444553540000” codebase=“http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=6,0,40,0”>

Kul att några säger ifrån om tjejernas situation i byggbranschen.
Vi(Byggcheferna) har kämpat med denna fråga i snart åtta år och har i och för sig sett en viss förbättring. Fler tjejer kommer in i branschen och antalet chefer kommer naturligtvis att påverkas av detta faktum. Problemet är de attityder som finns, och som många förnekar.
Jag tycker att det är uppfriskande att några yngre byggchefer tar tag i saken och markerar. Jag uppmanar till läsning på tidingen Byggvärldens hemsida eller tidning.(se länk nedan) Där kan ni också delta i uppropet som Byggvärlden uppmanar till.
Det glädjer också mitt hjärta att flera av “ungdomarna” har deltagit i vårt ungdomsnätverk under namnet Ledarskapet.

http://www.byggvarlden.se/arbetsmarknad/article467213.ece

Så har då Skanska delgett oss sina planer. 2000 personer i Sverige varav 800 tjänstemän ska sluta i koncernen. NCC gick ut med 1700 som ska ställas mot Skanskas 3400 i Norden.Jm ca. 600. Peab har “bara” signalerat 195 st. totalt i Stockholm ännu.

Varför skulle Peab komma lindrigare undan med tanke på produktmixen?

Snart kommer nog installatörerna också med samma bistra budskap misstänker jag.



Utspelet från Skanska och BI var att regeringen måste vidta åtgärder för att lindra konsekvenserna. Reinfeldt svarar med att Skanska och andra borde ta sitt ansvar efter många lönsamma år.

Det återstår att se om företagen tar sitt ansvar. Det jag känner till så blir det som vanligt.

Förtidspensioner, avgångsvederlag och uppsägningar.

Ingen har ännu signalerat om t.ex utbildningsåtgärder eller andra åtgärder för att dämpa konsekvenserna.

Reinfelt kan ju hoppas på åtgärder och ansvarstagande, men vi som seglat förr vet att det blir hårda bandage som vanligt.

Vädjan till oss som förtroendemän är att vi ska ha förståelse för undantag i turordningar osv och att företagen är för “fattiga” för att göra andra åtgärder än de traditionella. Aj aj. Inget är nytt under solen. Och vad händer med alla tjusiga värderingar nu när allvaret sätter klorna i oss.



Läs mer intressanta inlägg på Byggblasket i ämnet.



http://byggblasket.wordpress.com/2008/11/25/stora-byggranet-eller-en-helt-vanlig-varselkartell/



Ett annat intressant ställningstagande dök upp under dagen.

Nu är det de stora riktigt frågorna som gäller på byggbolagens bord



Det här kunde man läsa på Skånskan.se idag



—————————————————————————————————-



Inget julbord för Peab-anställda

Byggarna och hantverkarna som uppfört byggbolaget Peabs nya hus bland annat kring Dockan i Västra hamnen blir utan julbord.



Allt var planerat, klappat och klart. Killarna och några tjejer också, som jobbar för Peab, skulle äta julbord på restaurang Glasklart ute vid Dockan. Folk såg fram mot en bra avslutning på en aktiv byggsäsong. Nu ställer Peab in julbordet. Det enda argument de fått höra är “inga pengar”.



Är det så illa ställt?

Skånskan frågar personalansvariga i Malmö, Johnny Åkesson, men han hänvisar vidare uppåt in hierarkin till Peabs regionchef Jan Hildingsson.

? Det är en sanning med modifikation, svarar regionchefen.



Är ekonomin så risig eller är det en försiktighetsåtgärd, att spara inför kommande magra år?

? Ingetdera, Peab går riktigt bra. Att vi ställt in julbordet är en intern angelägenhet.

Det går inte lika bra för andra byggbolag, era anställda kan börja undra?

? Kort: vi menar att det är fel markering nu att festa runt, det är inhiberat.



Får Peabs anställda en julgåva? Eller julkaffe?

? Det är en personalfråga internt hos oss.



Susanne Björkenheim



—————————————————————————————-



Vad man kan fundera på är hur dom som måste lämna bolaget kommer att tänka.

<object width=“425” height=“344”>

Idag bar det av jättetidigt till Göteborg. Tåget från Karlstad gick 6.03 och biljettsystemet låg nere. Det fick bli resa utan biljett.

Dagens fråga på agendan var värderingar.
Det jag funderar på nu i dessa orosdagar är väl om den värderingarna får stå tillbaka för mer traditionella byggfrågor som ekonomisk överlevnad. Risken är uppenbar.

De jag fick diskutera med var några yngre Byggchefer. Oförstörda skulle nog nån påstå.
Visst, dom har en fräsch syn på värderingar, men man märker ändå av att en del formats redan i den miljö de befinner sig i.
En viss acceptans finns inför frågestälnningar om samåkning med varandra där alla tar ut resebidrag t.ex.
Det förväntas att tjejer ska säga ifrån när nån trakasserar dom osv.
En gammal man funderar på värderingsordet som vi har bl.a. inom Byggcheferna.
RESPEKT.
För mig handlar det om att ha respekt för alla människor oavsett om vi avviker på något sätt. Det är inte acceptabelt att “trampa” på en annan människa.
Det är en chefsuppgift att sätta ner foten och att deklarera vilka värderingar som gäller på arbetsplatsen, men det är också allas ansvar att faktiskt ryta ifrån när det sker överträdelser.

Arbetsmiljöfrågor, etikfrågor och mångfald är några frågor som vi måste hjälpas åt att förändra grundsynen på i branschen.
Det ska råda nolltolerans, inte bara när det gäller dödsfall på jobbet, utan också när det gäller att trakasserier och misskrediteringar av arbetskamrater.
Säg ifrån på ort och ställe när det förflugna kränkande ordet eller handlingen används.
Säg till när folk inte sköter skyddsföreskrifterna och argumenterar för varför det inte behövs just här.
Så långt de allvarliga funderinagarna.

Jag har precis ätit en alldeles förträfflig middag ombord på tåget på väg från Göteborg till Stockholm.
All heder åt SJ som lyckas hålla en såpass god standard på maten.
Dock är dom inte lika inte bra på tidhållningen. Rätt som det är stannar dom tågen och säger att dom ska “resetta” tåget, vilket innebär att dom stänger av och sätter på maskinen.
Tänk om flyget skulle göra likadant.
Men som byggare är man luttrad och har ju trots allt en viss förståelse för att inte tider hålls.
Jag har kommit på mig själv att ha öveseende med detta. Jag försvarar SJ när folk skäller på dom!
Det är inte så lätt i en komplex värld brukar jag säga. Logistiken är nästan ömöjlig för dom med för lite spår osv.
Samtidigt som jag sitter och skriver hörs i mina öron den första egenmixade spellistan av julmusik.
Detta är ett sätt för mig att slappna av. Julmusik skänker frid i mig. O holy nigt med Celine Dion rekomenderar jag å det varmaste liksom diverse andra traditionella julsånger. O helga natt har en särskild plats i mitt hjärta. Den har jag sjungit i kör om än för många år sedan. Den är mäktig.

Panis Angelicus (Celtic women), Fairytales of New York (The Pogues), Joy to the world (Moya Brennan),Little drummer boy (Josh Groban) liksom naturligtvis Låt mig få tända ett ljus med Jan Malmsjö är några favoriter som går i spelaren så här långt i en tjuvstart av julen. Reportoaren kommer att förnyas ju närmare julen vi kommer och jag återkommer med fler tips

Jaha! Så kom det då ytterligare ett varsel idag. Skanska har inte visat korten än, mer än på Gullringshus där man varslat ett 50-tal . Men Skanska har meddelat att de “ser över” organisationen och deras boendesida kommer nog snart med några hundra till misstänker jag. Även deras Construction del kommer säkert också inom kort med många varsel.
NCC håller på, och vad jag kan räkna ihop så handlar det så här långt om ca. 200 tjänstemän och mångdubbelt fler yrkesarbetare.
Och så till dagens dystra besked från Peab i Stockholm infört i Byggvärlden:

“Peab varslar 195 anställda
Peab Bostad Stockholm varslar idag 25 procent av de 800 anställda. Av de 195 varslade är 140 hantverkare och 55 tjänstemän.
- Vi tror inte att vi kommer att behöva varsla fler framöver, säger Niclas Brantingson, informationschef på Peabkoncernen.
Peter Arvidsson, personalhandläggare på Peab Bostad Stockholm säger att det var väntat.
- Ingen vill köpa någon lägenhet idag så det är klart det var väntat, säger han.
Planerar Peab fler varsel?
- Inom vissa områden kommer vi att behöva anställa, men på andra områden kan det bli fler varsel, säger Niclas Brantingson.”
Kenneth Samuelsson
.

Med det jag känner till så är bilindustrin bara i skuggan av vad byggbranschen kommer att nå upp till i numerärer.
Dystra tider och värre blir det. Jag tror på minst 30% nedgång. Jag vill påminna om den utveckling vi hade 1991 och några år framåt

Enligt tidningen Byggindustrin så har 41 av Byggindustriernas medlemmar gått i konkurs under de sista 12 månaderna. Det är i huvudsak små och medelstora företag. Min fundering är: Kommer all de stora att klarar sig?? Kommer ni ihåg hur det såg ut 1988 och vad som blev kvar.

Nu har jag besökt Rom på ett av mina uppdrag.  Jag har träffat kollegor i branschen från flera Europeiska länder.
Bilden ovan föreställer det ingraverade namnet på Aeroporto Leonardo da Vinci, flygplatsen i Rom. Mina bilder från Fontana di Trevi var borta i telefonen så det får räcka med denna som bevis att jag varit där. Rom är en häftig stad med all dess historia som slår emot en på ett mycket konkret sätt.
Det man märker av ganska snabbt är att Italien och Rom är väldigt dyra platser. Jag tror att det är värre än Svedala.
Mina kollegor, som är chefer från diverse byggföretag, vill att vi reaktiverar en organisation som heter FECC, som betyder Federation Europenne des Cadres de la Construction. Kort sagt en federation för byggchefer.
Den sociala dialogen är ju en stor fråga för bland annat fackföreningar i neuropasammanhang. Det är en stor och vittomfattande fråga “för vanligt folk” och vi orkar inte riktigt delta i den.
Nu handlar det om en “Sectorial social dialouge” för bygg och då kan frågorna bli lite mer konkreta. Precis som byggare vill ha det.
Detta är bakgrunden till ombildandet av den sovande federationen.
Det fanns representanter från Frankrike, Tyskland och Italien närvarande.
Byggcheferna har inte än beslutat om vi ska gå med eller inte.
Eftersom jag var med ochj startade den här federationen 1993 så vet jag hur svårt det är att hitta effektiva samarbetsformer och hur lång tid det tar att lära känna varandras kulturer.
Det kostar mycket bara att representera vid de olika mötena och vi, liksom många andra organisationer, har inte resurser för detta. Frågorna är viktiga och det är viktigt att även cheferna finns representerade i dessa sammanhang, och det finns därför anledning för oss att överväga ett medlemsskap.
Vi har pratat om effektivare mötesformer och jag tror att “dom” är mogna för detta nu.

En middag hann jag med i min ensamhet i närheten av Fontana di Trevi, denna historiska plats med svenskinblandning. Det var ju här Anita Ekberg blev riktigt berömd när hon badade i fontänen. Det blev naturligtvis Pasta och italienskt vin och sen en god natts sömn innan hemresan tidigt nästa förmiddag.

Väl tillbaka i Sverige så fortsatte varslen att hagla in. Var ska detta sluta??

Efter ytterligare en hård vecka fick det bli en lördagmorgonpromenad efter Klarälven. Bra tid för eftertanke att vandra vid vatten. Älven stiger efter allt regnande, och då är den mäktig.

På måndag bär det av till Rom för överläggningar med Byggchefer från hela Europa. Det ska bli spännande,. Tyvärr kan jag inte stanna och se mig så mycket omkring i Rom för första riktiga varslen i min närhet ska mottas under veckan. På torsdag ska jag delta i en debatt om eventuella medarbetaravtal i byggsektorn. Harmonisering av det vi kallar Allmänna villkor är nog ingen stor utmaning. Det är när det kommer till pensioner och lönebildning det blir svårare. För mig är det klart att vi i företagen inte ska göra skillnad på folk och folk. Flyttningar mellan befattningar blir också enklare.

Idag har jag fått uppleva en mycket upplyftande dag på tidningen Chefs Agenda dag. Det handlar om CSR, ett fikonspråk som betyder Corporate Social Responsibility.
Det är ett område som företagen på olika sätt engagerar sig mer och mer i.
Meningen är att engagera sig i samhällsfrågor på olika sätt. Allt från miljöfrågan till att hjälpa fattiga. Inte för att det ser bra ut utan för att det är viktigt och lönsamt på olika sätt.
Petter Stordalen, ägare till Choice Hotels, berättade på ett medryckande sätt, att han drevs av den typen av frågor. Han ville ta bort myten av det han kallade “drittjobb”. Han menar att det inte finns såna och vi alla har en skyldighet att visa respekt för alla typer av jobb.
Han tycker dessutom att alla företag ska betala skatt för att vi ska få ett hållbart samhälle. Utan det blir det inga affärer. Han jämförde med Scandics VD som flyttat till ett skatteparadis för att slippa skatt. (annorlunda sätt att försöka knäcka konkurrenter)
Han engagerade sig personligen också i miljöfrågor på ett handgripligt sätt i Oslo.
Max hamburgare berättade att dom hade gjort Co2 belastningsuträkningar på alla sina rätter och sen försökt sänka sin miljöbelastning. Dom har också jagat fett i sina mat för att sänka innehåller och dom erbjuder både GI bröd och fiberbröd. Ytterligare sätter dom av en stor del av sin vinst för att plantera träd i Afrika för att kompensera sin miljöbelastning.
Ikea beskrev genom sin representant Ivanka som är från Tjeckien, hur dom satsar på mångfald osv, osv.
En fantastisk dag med mycket hedervärda inslag och bra exempel på ett socialt engagemang utan att tappa företagens vinstintresse. Istället hävdar alla att de tjänar på att engagera sig i dessa frågor både ekonomiskt och imagemässigt. Inte minst med tanke på den generation vi ska konkurera om som ska in på arbetsmarknaden efter 40-talisterna.
Var är då byggarna i denna skara. Finns det ett socialt engagemang. Visst arbetas det med miljöfrågor och mångfaldsfrågor, men gör vi nåt som sticker ut i övrigt?
Ett företag som visat upp sig är Dipart som förser fattiga i Stockholm med begangnade glasögon som man samlar in.
Var är storföretagen är min fråga? Varför syns inte dom som är så beroende av ett samhälle som köper tjänster av dom. Vi är beroende av att samhället får in skatteintäkter så att vi ska kunna investera i t.ex infrastruktur.
Hur många företag jobbar stenhårt för att med alla medel betala så lite skatt som möjligt! Dom kanske skulle lyssna på Petter Stordalen som faktiskt tar kontroversiella ställningstaganden.
Carl Bennet berättade också om sin samhällssyn. Han var tydligen på väg att bli Telias styrelseordförande men blev bortplockad efter regeringsskiftet för att ha tagit ställning för mycket och uppträtt i “fel” sammanhang. Kul att det finns såna som inte dagtingar med sina
ställningstagande och principer.
Tidningen Chef hade i det lilla bjudit på en dag i Fryshuset för särskilt utsatt ensamstående mammor och deras barn. Allt i syfte att förgylla tillvaron några timmar och för att barnen skulle få uppleva något extra.
Sånt värmer att få lyssna till. Vi är säkert många som skulle kunna engagera oss i utsatta människors liv för att stötta och hjälpa. Kanske skulle stora starka byggare kunna ställa upp som farsor på stan elle något annat. Det tål att fundera på och kanske också göra.
Jag återkommer.
Anledningen till bilden är att jag nu tänker ta helgledigt och kanske belöna mej med en konjak efter ännu en händelserik vecka. Nästa vecka inleds i Rom där jag ska träffa kollegor från hela Europa. Jag ska också delta i en debatt om eventuellt införande av så kallade medarbetaravtal i byggbranschen.
Nästa vecka avslutas med en begravning som också är en del av livet.
Jag är tacksam och ödmjuk inför livet och tycker att jag är en gynnad varelse.

Sid 6 av 6 sidor « Första  <  4 5 6