De sista veckorna har det hänt intressanta saker i branschen i stort och i Byggcheferna.

Vi har tillsammans med tidningen Byggvärlden korat Årets Byggchef och haft en högtidlig prisceremoni på Nordbygg mässan. Det var Konstantin Spinos från Veidekke som efter tuff konkurrens utsågs till Årets Byggchef och han är en mycket värdig vinnare. Utöver äran vann han även en utbildning i konsten att tala till folk. En viktig kunskap i chefskapet. Det var Byggcheferna som bekostade detta pris och vi gratulerar honom till det fina priset och önskar lycka till i framtiden.




En annan viktig händelse är uppstarten av Byggchefernas ambassadörsprogram. Vi vill utbilda ambassadörer som kan företräda oss på t.ex högskolor, där de ska kunna berätta dels om vår verksamhet och dels om jobbet som byggchef. Vi gör detta för att höja statusen på yrket och locka fler till produktionen. Sju entusiaster kom till uppstartsmötet i Stockholm och vi genomförde två mycket innehållsrika dagar. Det som fascinerade mig mest är vilka mångsysslare vi har i våra led. Vad sägs om intresseområden på sidan om bransch och jobb som arkeologi, thaiboxning, streetdance, motorcykelbyggnation och yoga. De är dessutom breda i sina kunskaper och mycket medvetna om vad branschen behöver förändra för att den ska kunna bli mer attraktiv. En viktig fråga som de vill jobba med inom ledarskapsområdet är bl. a mobbing på våra arbetsplatser. Ett problem som enligt våra ambassadörer är större än vad jag hade inbillat mig. Är det så illa som dom säger så finns det anledning att komma tillbaka till detta i andra sammanhang.

Vi fick också besök av Åsa Söderström-Jerring som höll en jätteintressant inspirationsföreläsning om branschens utveckling och om ledarskap.

Det tråkiga som har hänt i branschen är dödsolyckorna. Från att ha varit få eller inga dösdsfall efter bl.a. vår insats i Almedalen tillsammans med Byggnads, och all det fokus som riktats på frågan från många håll så inträffar det tre dödsfall på några dagar. Detta är naturligtvis oacceptabelt och mycket tråkigt. En kollega till en av de avlidna säger att våra jobb betraktas som machoyrken och inte skapar de rubriker som om t.ex. en polis eller en lärare avlider i jobbet. Han har rätt. Det är allvarligt att omvärlden inte tar detta på större allvar. Vi lever i en riskfylld miljö och det är nära till hands att den mänskliga faktorn påverkar våra ageranden. Därför är det viktigt med ständig information och utbildning till alla som rör sig på arbetsplatserna. Vi får aldrig slappna av. Risken är i dessa prispressade tider att tempot blir högre och därmed också slarvet med insatser.
Ett annat fenomen som jag trodde har blivit bättre är porrbilderna ute på byggena
I en undersökning där 644 anställda i byggbranschen svarat framkom att 84 procent stött på porr på arbetsplatsen. Mest handlar det om kalendrar, men även i form av skärmsläckare och mejl. Det är självklart ett ledningsansvar att stävja detta. Det är inte acceptabelt och många företag har även gjort detta mycket klart i sina policys. Mer ryggrad i arbetsledningen krävs för att få bort detta otyg från arbetsplatserna. Det värsta enligt undersökningen är att de yngre har större acceptans för detta än de äldre. Kan det bero på att de inte har egna döttrar kanske?

Skriv en kommentar till texten i formuläret nedan: