Idag har jag fått uppleva en mycket upplyftande dag på tidningen Chefs Agenda dag. Det handlar om CSR, ett fikonspråk som betyder Corporate Social Responsibility.
Det är ett område som företagen på olika sätt engagerar sig mer och mer i.
Meningen är att engagera sig i samhällsfrågor på olika sätt. Allt från miljöfrågan till att hjälpa fattiga. Inte för att det ser bra ut utan för att det är viktigt och lönsamt på olika sätt.
Petter Stordalen, ägare till Choice Hotels, berättade på ett medryckande sätt, att han drevs av den typen av frågor. Han ville ta bort myten av det han kallade “drittjobb”. Han menar att det inte finns såna och vi alla har en skyldighet att visa respekt för alla typer av jobb.
Han tycker dessutom att alla företag ska betala skatt för att vi ska få ett hållbart samhälle. Utan det blir det inga affärer. Han jämförde med Scandics VD som flyttat till ett skatteparadis för att slippa skatt. (annorlunda sätt att försöka knäcka konkurrenter)
Han engagerade sig personligen också i miljöfrågor på ett handgripligt sätt i Oslo.
Max hamburgare berättade att dom hade gjort Co2 belastningsuträkningar på alla sina rätter och sen försökt sänka sin miljöbelastning. Dom har också jagat fett i sina mat för att sänka innehåller och dom erbjuder både GI bröd och fiberbröd. Ytterligare sätter dom av en stor del av sin vinst för att plantera träd i Afrika för att kompensera sin miljöbelastning.
Ikea beskrev genom sin representant Ivanka som är från Tjeckien, hur dom satsar på mångfald osv, osv.
En fantastisk dag med mycket hedervärda inslag och bra exempel på ett socialt engagemang utan att tappa företagens vinstintresse. Istället hävdar alla att de tjänar på att engagera sig i dessa frågor både ekonomiskt och imagemässigt. Inte minst med tanke på den generation vi ska konkurera om som ska in på arbetsmarknaden efter 40-talisterna.
Var är då byggarna i denna skara. Finns det ett socialt engagemang. Visst arbetas det med miljöfrågor och mångfaldsfrågor, men gör vi nåt som sticker ut i övrigt?
Ett företag som visat upp sig är Dipart som förser fattiga i Stockholm med begangnade glasögon som man samlar in.
Var är storföretagen är min fråga? Varför syns inte dom som är så beroende av ett samhälle som köper tjänster av dom. Vi är beroende av att samhället får in skatteintäkter så att vi ska kunna investera i t.ex infrastruktur.
Hur många företag jobbar stenhårt för att med alla medel betala så lite skatt som möjligt! Dom kanske skulle lyssna på Petter Stordalen som faktiskt tar kontroversiella ställningstaganden.
Carl Bennet berättade också om sin samhällssyn. Han var tydligen på väg att bli Telias styrelseordförande men blev bortplockad efter regeringsskiftet för att ha tagit ställning för mycket och uppträtt i “fel” sammanhang. Kul att det finns såna som inte dagtingar med sina
ställningstagande och principer.
Tidningen Chef hade i det lilla bjudit på en dag i Fryshuset för särskilt utsatt ensamstående mammor och deras barn. Allt i syfte att förgylla tillvaron några timmar och för att barnen skulle få uppleva något extra.
Sånt värmer att få lyssna till. Vi är säkert många som skulle kunna engagera oss i utsatta människors liv för att stötta och hjälpa. Kanske skulle stora starka byggare kunna ställa upp som farsor på stan elle något annat. Det tål att fundera på och kanske också göra.
Jag återkommer.
Anledningen till bilden är att jag nu tänker ta helgledigt och kanske belöna mej med en konjak efter ännu en händelserik vecka. Nästa vecka inleds i Rom där jag ska träffa kollegor från hela Europa. Jag ska också delta i en debatt om eventuellt införande av så kallade medarbetaravtal i byggbranschen.
Nästa vecka avslutas med en begravning som också är en del av livet.
Jag är tacksam och ödmjuk inför livet och tycker att jag är en gynnad varelse.

Skriv en kommentar till texten i formuläret nedan: