Så är den då äntligen på väg ut igen. Byggchefernas stolthet tidningen Byggchefen landar med sitt sista nummer för i år, inom de närmaste dagarna i medlemmarnas brevlådor. Den finns också tillgänglig på Byggchefernas hemsida om några dagar.

Som byggare kan jag säga att det är jättespännande att vara ansvarig utgivare för en tidning. Inte så stor skillnad mellan ett bygge och ett tidningsbygge. Underentreprenörer som man får jaga, alltid ont om tid osv. En kul lärdom kan jag säga efter snart 15 år som ansvarig för denna skrift.



I detta nummer skriver återigen Tilde de Paula en tänkvärd krönika. Den här gången handlar det om byggarnas kvalité. Passar bra tänkte jag med hänvisning till Byggblaskets och Rörmoks senaste inlägg i frågan.





Krönika i Byggchefen av Tilde de Paula



Ingen väcker så mycket

känslor som hantverkaren -?Hantverkare är hopplösa?

?Varför finns det inga bra hantverkare??

Det är de två absolut vanligaste kommentarerna jag fått den senaste tiden.

I alla fall från det ena hållet. Från det andra hållet har det låtit annorlunda.

?Det går aldrig? och ?Det blev lite dyrare och är något försenat?



?- Jag har renoverat. Nej, förlåt. Fel. Jag har LÅTIT renovera. Hantverkarna har hängt hos mig i klasar. Målare och rörmokare har avlösts av el-killar och golvläggare. Och medan jag redan tidigt förstod att hantverkare väcker starka fysiska reaktioner hos det kvinnliga

släktet, så hade jag faktiskt ingen aning om att hantverkare var något som engagerade hela det svenska folket så till den milda grad!

Jag kan sitta på ett café och prata framstegen, eller bristen på framsteg, i mitt hem när en okänd dam plötsligt, och med emfas, lägger sig i mitt samtal med skräckhistorier om sin egen ombygg-nation. Det handlar om byggfirmor som lämnar ofärdiga arbeten ett år senare än överenskommet och med en faktura som landar på det dubbla mot vad som var sagt.

Jag hörde en historia om en bekants vän som beställde bygget av en uteplats till sin lägenhet på nedre botten av en rekommenderad byggfirma. Firman kom punktligt och öppnade upp en hel vägg, och innan de lämnade lägenheten för dagen så satte de för hålet med plast och ordentlig tejp. Sedan fick flickstackaren sitta där i FYRA månader innan de kom tillbaka för att bygga vidare. I en lägenhet på nedre botten, med ett gigantiskt inplastat HÅL, istället för en trevlig uteplats.

Skräckhistorier. Där byggfirmor är Darth Vaider. Och hantverkarna är Vaiders vita armé.

Men varför är det just hantverkare och byggfirmor som får oss att känna, tycka och tänka så mycket?

Jag menar, det finns bra program-ledare. Och det finns dåliga.

Det finns trevliga kassörskor. Och det finns de trötta.

Det finns förmodligen lika många professionella och skickliga frisörer, servitriser, sköterskor och lärare, som det finns trista, outhärdliga och usla representanter för ovanstående yrkesgrupper. Men de gör oss inte tokiga.

Vi byter en dålig frisör. Undviker restaurangen med den otrevliga servitrisen, förlåter en utschasad sköterska och väljer att lyssna noggrannare på en inspirerad lärare än på den oinspirerade. Men vi kan inte komma över de dåliga hantverkarna. Faktum är att de tar så mycket plats och energi att vi inte ser, eller glömmer, de duktiga.

Låt oss säga att det krävdes tio hantverkare för att få ordning på rör, golv, kakel, klinker, vitvaror, väggar, lister, tak och annat hemma hos mig. Av de tio var tre riktiga ärkesvin. Ni vet, den typen som man råkar träffa på stan när de har sagt att de står hemma hos mig och jobbar. Den typen som sätter saker snett och vint och påstår att det ska vara så! Den sorten som lovar guld och gröna skogar, men levererar plast och oäkta trä. När saker faller sönder, när de sitter snett, när det saknas delar och när det ser fult ut och inte fungerar, så får man svaret ? ?ja, men det ska vara så?. Och när fakturan dimper ned med en summa som har fler nollor än man förväntat sig då är det okej att uppröras.

Men man får faktiskt inte glömma de andra sju hantverkarna. De som målat långt in på nätterna för att bli klara i tid. Som gärna vill redovisa varenda timme och som känner för projektet nästan mer än jag gör själv. Hantverkare som helt enkelt är stolta över sitt arbete.

Så istället för att fundera på killen som satte spishällen snett ?

Eller han som installerade diskmaskinen utan att fästa den, så att den tippade framåt varje gång jag öppnade den.

Eller han som rev hela badrummet, för att sedan åka på semester utan att sätta ihop det igen.

Eller för all del, han som tyckte det var så orättvist att han var tvungen att jobba när det var soligt ute så han ?blev så jävla lack att jag sket i det och drog?.

Eller de som råkade förstöra en toalettstol, ett handfat, en fullt fungerande spis och en kyl och frys ? och skrattade när jag frågade vem som skulle betala för allt det nya.

Ja, som sagt ? Istället för att fokusera på dem så väljer jag att minnas Chrille.

Chrille som alltid höll vad han lovade. Som blev klar i tid. Som aldrig saltade timmarna eller lade på extra på fakturorna. Chrille som skickade mms-bilder så fort han var klar med något eller hade frågor. Chrille som skällde på de andra hantverkarna när de gick in med skorna på på de nyoljade trägolven. Chrille som faktiskt lade ner lika mycket hjärta som hjärna och flinka fingrar, i sitt arbete. Det är honom jag ska komma ihåg. Och det är honom jag ska berätta om när folk frågar om min renovering. Det är för övrigt honom jag rekommenderar till vänner och bekanta i framtiden.

När jag sitter här i mitt nyfixade hem har jag bara en sak att säga till alla goda hantverkare i landet.

Tack.



Tilde de Paula är journalist, författare och programledare på TV4. Sedan en tid tillbaka också krönikör i Byggchefen.



Det är väl bara att hålla med, eller hur/Byggchefen

Skriv en kommentar till texten i formuläret nedan: